Tinas tankar & tillbehör

”Rubba inte mina cirklar”, som han ansetts ha sagt, den gamle greken Archimedes.

Mina cirklar är nu rubbade (eller om det är jag som är rubbad och går i cirklar? Så kan det också vara).

Det visste jag väl, att jag inte skulle hålla i med träningen. För två veckor sedan var jag sjuk = ingen träning. Förra veckan tränade jag bara en dag, för när jag skulle ta mig in i motionssalen i fredags fungerade inte mitt kort. Tre gånger drog jag det + slog koden, men sedan gav jag upp innan jag satte igång något larm eller så…

Jag kom igång bra i januari med ett pass varje tisdag och ett på torsdag eller fredag. Igår skulle jag alltså ha tränat, men då blev vi sittande på folkhögskolan fram till halv sex, och sedan hade jag ingen lust att åka tillbaka till jobbet (där träningslokalen alltså ligger för de som inte fattat det). Minsta motstånd och jag ger upp. Men jag sade mig att ”imorgon, då måste jag träna”. Det är idag det. Och nu sitter jag här med en dundrande huvudvärk och tänker lägga mig i badkaret och slappna av istället för att röra på mig.

Men okey, det är lugnt. Jag var ju faktiskt införstådd med att detta kunde hända. Och just nu har jag förhoppning om att kunna träna på fredag. Det är väl bra så! Jag tänker inte slå på mig själv för detta.

Nu: Ipren, lite mat och sedan badkaret.

Kärlek till er!!

written by tinastar

Är jag en banan, en apelsin, ett äpple eller en jordgubbe? Det är den stora frågan idag.

Vi har haft ”Kick-Off” med jobbet. En halvdag på folkhögskolan med info från ledningsgruppen och ett litet föredrag från en kvinna som jobbade på ett företag som kallades Känsla & Tanke. Det var hon som pratade om frukter.

Förmodligen är jag en blandning av jordgubbe och apelsin (troligen också med ett inslag av citron, men den frukten fanns inte med i hennes genomgång).

Imorgon ska jag vara lugnet själv på jobbet; det är min tanke just nu. En sak i taget. Det viktigaste först.

Ha ha, Lars har köpt en Segway. Jag provade den i garaget tidigare idag, men det var minsann inte det lättaste att hålla balansen på en sådan. Fast lite kul var det allt.

Nu ser jag frm emot att se mamma komma glidande genom Molkom på denna tingest. Eller kanske inte förresten… 

written by tinastar

Nu har 24 låtar i årets upplaga av Melodifestivalen framförts. Personligen anser jag att det hittills är den sämsta upplagan på många år. Loreens Euphoria är riktigt bra, sedan finns det några låtar som väl är helt okey, och som kanske växer ju mer man hör dem. Men sedan?

Hur tänker de som plockar ut bidragen? Jag fattar inte det.

Något så fjantigt som Sean Banan, som tog sig vidare till Andra chansen, vill jag verkligen inte se i en final. Är det verkligen ett bidrag som svenska folket vill ska representera oss i Eurovisionfinalen? Han var  så himla löjlig med sitt näspetande och kvinnoförnedrande uppträdande.

Björn Ranelid? Ja, jag var ju skeptiskt redan när jag hörde att han skulle vara med. Nu sjöng han inte, utan körde med sitt ”poetpratande” och lyckades förlöjliga en annars ganska bra disco/poplåt. Ingenting fel med poesi, och Ranelid ska enligt säkra källor vara en alldeles utmärkt författare, men varför deltaga i Melodifestivalen? Stackars Sara Li, som sjöng den medryckande refrängen, hon försvann förstås helt i eftersnacket, när den egotrippade (tar han sig uppriktigt på så stort allvar hela tiden?) Ranelid gav sig ut på sitt eget segertåg.

Jo, för det var ju så att många, många i Sverige tydligen ansåg att detta var bra, vilket innebar direktkvalificering till finalen.

Vågar jag hoppas att den sista deltävlingen i Malmö nästa lördag bjuder på några riktiga höjdarlåtar? Lisa Miskovsky och Charlotte Perelli är med då. Men vänta lite: Christer Sjögren ska ju vara med också. Shit, då får jag plocka fram skämskudden nästa lördag också… Huvva!

written by tinastar

Fredag kvällning. Jag sitter här naken (Ha ha, DET var väl onödigt att berätta! Anledningen till att jag inte har några kläder på mig är att jag har tappat upp ett bad – men fastnade vid datorn istället) och har efter ännu en ganska hektisk arbetsvecka hamnat i ett slags avslappnat läge – högst temporärt – där jag inte riktigt har koll på mig själv.

Jag behöver helt enkelt inte ha koll. Jag får faktiskt näcka bäst jag vill, låta badvattnet kallna, ligga en stund på golvet och se på när Saga äter kattgräs, hämta en bok som jag ska ha med i badet men lägga den i hallen istället; det är ingen fara alls.

Jag släpper taget en stund. Tillåter mig att vimsa runt bäst jag kan. Inget krav på effektivitet, skärpa, noggrannhet.

Det är helg!

Men NU ska jag gå och bada.

Kärlek till er!!

written by tinastar

Måste bara skriva och berätta att jag verkligen är lycklig över att ha ett jobb. Nej, jag är inte ironisk. Trots att det är stressigt för det mesta, trots att jag klagar och står i; tänk om jag inte hade jobbet och gå till… vad skulle jag hitta på då?

Det kan vara på sin plats att vara lite tacksam emellanåt.

Men jag lovar att inte göra det till någon vana

written by tinastar

Nu är han här.

Lycka.

written by tinastar

Om jag har slutat att läsa? Nej, nej, nej.

Jag håller fortfarande på med A Dance with Dragons av George R. R. Martin. Den har jag läst ett tag nu, närmare bestämt sedan 13 januari. ”Slow reader”? Jo, kanske. Men lite ursäktad är jag väl av det faktum att den är skriven på engelska och innehåller 959 sidor. Just nu är jag på sidan 516. Jag har mycket spännande kvar att gotta mig åt. Kommer Daenerys någonsin att nå Westeros? Hur ska det gå för Bran; ska han verkligen bli en ”greenseer” (det vet jag inte hur det översätts till svenska…)? Kan inte någon döda den där vidrige Lord Ramsay snart? Kommer syskonen Stark någonsin att hitta varandra igen? Och vad händer med tuffa lilla Arya där i Braavos, häftige dvärgen Tyrion och alla de andra figurerna, som jag kommit att älska eller tycka illa om?

Jag stack emellan med den här förra veckan:

Åh, så bra. Läs den!

written by tinastar

Söndag förmiddag. Genomförkyld. Jag har känt i två dagar att någonting varit på gång och igår eftermiddag slog den till på allvar – ”The cold”. Ja ja, det kunde varit värre.  Men just nu vet jag inte om jag orkar med dagens, sedan tidigare, planer; besök hos lill-kusinen Carin som fyller år, tvättstugan, hämta mamma & Lars på flygplatsen. Jo, det sistnämnda kommer jag väl att göra förstås, det är ju inte förrän ikväll.

Annars då?

Jo, som ni kanske förstått har jag varit uppe i varv rejält under den senaste veckan (så att det kommer en förkylning när man börjar slappna av på fredagskvällen är inte alls konstigt…). Men nu är allt nästan klart med bilen. Ska bara in till banken under kommande vecka och fixa det nya lånet, vänta på att de beställda vinterdäcken kommer hem, och sedan kan jag hämta min Lennon.

Bästa Brittmarie hade köpt Jo Nesbøs nya Gengångare under den gångna veckan och lånade ut den till mig innan hon själ läst den. Åh, vad den var bra. Stackars tappre, moraliske, försupne Harry Hole var tillbaka i en historia full av knark, brustna förhoppningar, våld och svärta. Personligen tyckte jag att den var en av de bättre i serien om H. Hole. (Men slutet?)

Nej, nu kryper jag ner under täcket igen…

written by tinastar

LEKSAND – VÄSTERÅS 8 – 3.

8 – 3 !!!

written by tinastar

Mycket på jobbet. Så mycket nytt att lära. Stress. Inser att jag vill ha kontroll på det jag gör (då gör jag det djäkligt bra också) och att ständigt behöva lära sig nytt, mer och annorlunda inte känns utmanande och spännade för mig. Enbart skrämmande och ångestframkallande.

Ändå fixar jag det alltid på något sätt.

(Men varför är jag så här? Varför kan jag inte slappna av?)

Mycket utanför jobbet. Så mycket att tänka på angående bilbytet. Inser att sådana här saker tär på mitt redan negativa och oroliga sinne. Något som ska vara roligt (Tjoho, jag ska köpa en ny bil. Jag kommer att fixa detta. Om jag slutar snusa så spar jag 800-900 kronor i månaden) blir nästan bara jobbigt (Kommer jag att klara av detta ekonomiskt? Jag glömde fråga om det och det. Jag fattar inte detta. Vinterdäck? Halvförsäkring?).

(Varför kan jag inte lära mig att se positivt på saker och ting? Ska det vara så djävla svårt? Varför bygger jag upp minsta lilla motgång till en oöverkomlig mur?)

Om jag försöker slappna av: Det kommer att bli bra. Både på jobbet och med min framtida ekonomi.

Och så de andra tankarna: Varför ska jag byta bil? För att jag ”måste göra någonting” överhuvudtaget? För att bevisa för mig själv att jag visst kan ta ”stora beslut” och göra förändringar i mitt liv? (Eftersom jag absolut inte tycks kunna ändra på varken vad jag jobbar med, var jag bor eller hur jag mår. Eller för den delen; gå in i ett kärleksförhållande…). Tror jag verkligen att jag kommer att bli lyckligare genom att byta årsmodell och utseende på bilen?

Och hur tänker ni nu?  Men för tusan människa, försök att vara lite glad någon gång. Det var väl ett himla ältande om hur du mår, hur jobbigt allting är. Skit i att byta bil om det nu är så svårt. Byt jobb om det är så otillfredsställande. Ryck upp dig, människa.

Jag försöker. Jo, jag gör verkligen det!

Det blir bra det här. Det blir det!

written by tinastar